sometime I can't stop thinking.

Det är ganska tungt just nu, allt som händer verkar skapa ett konstigt humör hos mig. Jag kan inte riktigt förklara det eftersom jag var riktigt glad innan. Ja, jag var glad för en timme sen när vi hade stängt butiken. Allt har gått riktigt bra, lika bra som igår. Jag börjar kom in i det, vilket känns väldigt skönt.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, det är odefinierbart, men jag känner mig riktigt nere. Jag kom in genom dörren, tog av min ytterjacka och sen kände jag mig patetiskt. Det beror kanske på det faktum att jag egentligen inte har någon framtid, att alla mina planer om att plugga vidare har försvunnit. Jag skulle kunna tänka mig att jobba i bokhandeln tills jag blev gammal, riktigt varför kan jag inte svara på. Jag älskar att träffa nya människor, jag älskar böcker och jag älskar att affären ligger i Ystad - that's it!

Det är nog tomhetskänslan av att alla mina planer helt plötsligt har malts ner till små korn som jag knappt ser. Jag trodde att allt var klart och att jag visste vad jag ville. Fast sen kom hösten och vinden blåste bort allt jag hade tänkt på. Nu sitter jag här och har inte en aning om någonting. Jag känner mig ledsen, meningslös och väldigt patetisk - det finns helt säkert folk som har det värre än jag. Fast just nu behöver jag tycka synd om mig själv och det tänker jag göra. If you can't deal with it you're not welcome.

pic; Jag, 2006.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0