Tänk hur mycket en människa kan förändra.
Tänk hur mycket en människa kan förändras.

Jag trodde verkligen inte att en människa skulle kunna göra mig så glad, att jag skulle vakna tidigare varje morgon bara för att få några välvalda ord som skulle lysa som solsken över hela min dag. Att jag visat mig så sårbar och rädd, det trodde jag heller aldrig. Jag har förändrats som person - tack vare en annan människa.

Jag är inte längre smådeppig hela tiden, jag tänker inte på allt negativt som har varit - jag ser framåt med nya ögon. Han ger mig solsken och många skratt, saker som var som mirakel för mig innan. Händelser som skedde var och varannan månad - nu sker det nästan dagligen. Jag har blivit en ny människa som kan hålla huvudet högt utan att skämmas, jag kan se mig själv i en spegel utan att hitta tusen fel och jag värderar livet på ett helt annat sätt. Allt tack vare honom.

Jag förstår inte hur 4 månader och 8 dagar kan förändra så mycket, men det har det gjort. Att inte längre vara ensam om åsikter är så oförståligt att jag inte ens förstår det själv. Det kändes som om jag sprang runt i ett mörker, han gav mig ljuset. Alla saker jag inte vågar berätta för någon annan, de har jag redan delgett honom. Han vet allt och jag vet allt om honom. Han skrev till mig en gång: "You read me like an open book.".
It goes both ways, säger jag.

Nej, jag har ingen pojkvän eller någon som finns där hela tiden. Jag har ingen som jag gå ut med lite då och då, den lyxen kan jag inte lägga på mig själv. Jag har ingen famn som värmer mig när kylan tränger igenom väggarna. Den sista jag ser när jag somnar och den första jag ser när jag vaknar existerar inte. Jag har ingen speciell egentligen, ingen självfrände. Jag har en vän!

pic; google