min löjliga dröm

Första gången jag såg Den lilla sjöjungfrun så var jag helt förtrollad och enda sedan dessa så har jag önskat att jag var en sjöjungfru. Jag vet att det låter löjligt men när jag var yngre och badade i havet på somrarna så låtsades jag att jag hade en fena och pratade med en massa fiskar. Jag mådde som bäst när jag fick simma och leka runt i havet. När jag var yngre så låg jag i vattnet hela dagen, jag åt till och med min lunch i vattnet innan jag fortsatte att låtsas att jag var Ariel.

Nu när jag har blivit äldre så vet jag att det inte finns några sjöjungfruar, men jag önskar ändå att jag hade haft en grön fena och en fisk som bästa vän. Det låter fortfarande lika löjligt men jag kan inte glömma den starkaste dröm jag hade när jag var yngre - den dominerade över allt annat i mitt huvdet.

Är jag galen eller bara fast i drömmarnas värld som säger att allt är möjligt?
that's up to you, ni bestämmer själva vad ni tycker.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0