I hela mitt liv så har jag alltid behövt kämpa mot en enda sak - min vikt. För var jag än har varit så har jag märkt av detta "problem". Jag har blivit retad för det, jag har fått hänga tillbaka söta kläder för att de inte har passat, jag har aldrig vågat göra något nytt och jag har till viss del ofta levt ett skyddat liv. Jag har inte vågat träffa nya människor eftersom jag har varit rädd för att de ska dömma mig för hur jag ser ut.
          Även om jag kanske hittar en fin sak med mig själv, så kan jag hitta tio fel som väger ner det fina. Jag ser mig själv med dimmiga ögon, ögon som har försämrats av taskiga kommentarer och dåligt självförtroende. För även om jag har gått ner 25kg det sista året så ser jag ingen skillnad. Jag är precis samma människa som jag var för fem eller tio år sen. Jag är lika rädd varje dag för att någon ska säga något om min vikt, jag är lite krossbar som jag var då.

Varför tar jag upp detta nu?
Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär, jag är en av de många som dagligen kämpar med sin vikt. Det handlar inte bara om att vara överviktig, det finns människor som är så undermärda att de håller på att dö - allt för att samhället visar oss skeva bilder av den mänskliga kroppen. Jag vill att de som mår dåligt över sin vikt ska veta att de inte är ensamma.
                      Hur svårt det än låter så finns det bara en sak att göra: acceptera dig själv för den du är! Jag vet att jag inte kan se mig själv som en vacker människa. Fast vi är alla vackra, på olika vis, och de som säger emot är helt enkelt förvirrad. Oftast så mobbar människor andra enbart för att de själv mår dåligt, för att må lite bättre så måste de få andra att må sämre än dem. Världen är jobbig och det är ytterst tråkigt att det är som det är. Det bästa man kan göra är att uppskatta varje dag som den är, uppskatta sig själv och göra det bästa av vad man har. Vi är alla vackra, vare sig vi själva ser det eller inte.