weheartit.com

Jag är sämst på att förklara känslor, som om det inte finns tillräckligt med ord för att beskriva något som växer upp inom en. Jag vill inte att det ska bli fel, att människor ska tro att det är värre än vad det egentligen är - ibland går det inte att rätta till misstag som man gör. Fast jag behöver få det ur mig, göra det till verklighet istället för en dålig fantasi. Just nu känner jag mig tom, som om jag är ihålig. Jag är inte en människa utan mer ett skal som gör vad andra säger till mig att göra. Jag har ingen vilja kvar till att kämpa, för varje dag som går så sugs ännu en del ur mig - nu är jag helt tom.

Jag har stängt av.

Jag tänker inte på det som har varit, det som är eller det som kommer - jag är helt likgiltig inför allt. Även om jag intalar mig själv att det kommer bli bra, att även jag en dag kommer hitta lyckan. Jag kommer få ett bra jobb, jag kommer bli kär i någon som är kär i mig och jag kommer få 2½ barn precis som en riktig Svensson-människa. Fast tårarna börja falla varje gång jag inser att det aldrig kommer bli så. Det gör för ont att förklara varför och jag kan inte förklara utan att uppröra nära och kära som läser detta. Det räcker med detta, det kommer helt enkelt inte bli så.

Nu loggar jag ut, jag packar ihop och arkiverar mig själv.
Vi hörs!