"Together, we can live with the sadness
I'll love you with all the madness in my soul."

Just nu börjar det göra riktigt ont i hjärtat,
som ett skott gått rakt genom mig och blodet sakta rinner,
droppe för droppe.
Ja, jag vet att jag är dramatisk.
Och ganska patetisk för tillfället.
Men jag saknar honom,
allt med honom - även hans dåliga sidor.

Hans varma famn.
Hans kyssar.
Hans doft.
Hans röst.
Hans händer.
Hela honom.

Jag saknar känslan han skapar.

Det blir bara värre när människor försöker prata dåligt om honom,
som om det ska få mig att må bättre.
Att han är ett svin.
Att han inte ser bra ut.
Att han inte förtjänar mig.
Det gör allt värre.
Jag ser det inte, han är inte på det sättet.
Han är speciellt.
För speciell för mig.
Jag är för vanlig.

Men jag saknar honom,
speciellt mycket just denna kväll.