Jag är så sjukt trött, jag är ledsen av många anledningar och just nu vill jag bara stanna i sängen hela helgen. Fast om en timme ska jag till jobbet, sen blir det fest i Malmö. Känns inte så peppigt just nu, men det blir väl bra tillslut. Det värsta är att den enda jag verkligen vill prata med inte finns där just nu. Det kan jag förstå eftersom han har mycket just nu, men jag blir allt mindre för varje minut som går.

Igår blev jag den 15-åriga tjejen igen, hon jag var när jag gick i åttan. Jag satt på mitt rum och fick tillbaka tankar som nästan förgörde mig innan. Jag var nära, ytterst nära på att bli precis som den ensammaste flickan i världen - hon jag var för några år sen. Jag blir rädd när jag tänker på det, men jag ser ärren som finns där och jag känner dem. Jag vill bara förnya och förstöra - jag vill bara sluta känna.

Just på grund av denna känslan så vill jag bara stanna hemma, inget bra kan komma ur denna dag. Fast jag måste, jag har förpliktelser - gentemot jobbet & mina vänner.

Jag får se om jag hinner uppdatera senare, tror dock inte det.
Annars hörs vi när min glädje är på en lite högre nivå.