Jag blir alltid nervös när jag kommer hem och jag har fått post. Jag vet inte varför, eller vad jag är rädd för, men jag tror alltid att det är något mycket värre än vad det egentligen är. Som idag till exempel, jag kom hem och där låg ett riktigt tjockt brev från Försäkringskassan. Det såg väldigt skräckinjagande ut och jag vågade knappt öppna det. Fast efter en tyst bön eller två så tog jag mod till mig och öppnade det jäkla brevet - det var papper angående min praktik.

Även om det inte är något farligt så blir jag rädd, även om det bara är ett litet vykort så blir jag rädd för orden. Jag har alltid haft en sådan konstig relation till brev, they've never been friends of mine!
Jag borde kanske komma över min fobi, jag gillar trots allt att skicka brev. Jag har faktiskt funderat på att skaffa en brevvän, om sådana fortfarande existerar. Jag minns när jag var yngre, då köpte jag alltid den senaste Julia-tidningen och jag läste alltid vad andra hade skickat in till sidan "Hitta brevkompis". Det var tider det, fast jag hittade aldrig någon som var perfekt. So here it goes:

"Jag heter Mika och jag är 19 somrar.
Jag älskar musik, Håkan Hellström är så bra. En riktig favvis.
På fritiden träffar jag mina kompisar,
vi brukar fika på Espresso house.
I looooove chai-latte! Kaffe är så blää.
Jag hoppas att ni skriver till mig,
jag har alltid önskat mig en brevkompis.
Så sätt penna mot papper och skriv vettja,
jag svara på ALLA brev jag får!
Foto är ett stort +
Kramizar Mika!"

Så, låter detta intressant eller om det stämmer in på er, hör av er! :D