Efter en relativit fantasktisk helg, tänker speciellt på en händelse, så känns nu mitt liv lite extra tomt. Jag vaknade imorse och kunde inte riktigt ta tag i dagen, det finns inte längre något att längta till. Allt som hände förra veckan kretsade kring i lördags och nu när den dagen är i det förflutna så gör mina tankar den sällskap. För även om dagen är förbi så spelas den upp i mina tankar så många gånger att jag borde bli trött på det, fast jag kommer på mig själv med att le varje gång.

Mening med jobb, att träna, göra något bra och bara finnas är något som hoppat över denna dag. Just nu är jag glad att jag inte bara har gått och lagt mig igen för att sova bort dagen. Jag vet att det inte går eftersom jag ska jobba, fast idag hade det varit skönt att få vara ensam. Jag har vänt ut och in på mina känslor, jag har överanalyserat och försökt komma på varför det är såhär - svaret har inte än nått mitt medvetande.

Det känns tomt och ensamt, på fler plan än ett. Det är kanske detta som händer för att hjärtat ska veta om något förändras, är det såhär det känns att sakna någon? För det är en känsla jag aldrig varit med om, känslan av att mina prioriteringar har blivit annorlunda. Istället för att fokusera på en sak så finns det nu småsaker som inte längre går att ignorera. Ja, mitt liv är inte vad det var för en vecka sedan. Fast frågan är nu, är det något positivt eller negativt? Det är en fråga som jag fortfarande försöker svara på i mitt förvirrade huvud.