Du har någon annan nu, jag kommer aldrig vara den som står du närmast. Du får inte säga om "om" fanns - det dog för längesen. Du river upp sår som jag försökt lappa ihop, du gör mig lika knäsvag som innan. En mening, en själ, ett liv, mitt liv - det var vad du krossade med de uttalade orden som aldrig borde ha blivit sagda.

Vi har inte kommit till samma stadier i våra liv och även om jag försöker så kan jag inte sluta tänka på det. På hur perfekta vi hade varit tillsammans, hur vi hade passat ihop som två pusselbitar. Vi hade levt i en egen värld och vi hade upptäckt den tillsammans - fast Ödet höll helt enkelt inte med. Nu har du henne och jag har kanske något mer åt annat håll. Om det är menat att det ska hända, då händer det. Vår tid är förbi, vår tid av vackra melodier, färgglada blommor och varma morgnar - det försvann med vinden en kväll jag förträngt.

Fast det kommer bli bra, jag går vidare och förtränger det precis som allt annat som i vanliga fall skulle förgöra mig. Tårarna har fallit, hoppet har legat lågt och tankarna har vandrat runt samma punkt hela tiden - nu är det slut med det. Det är dags att gå vidare, släppa taget om något jag aldrig kommer få. Idag lämnar jag den tanken, idag lämnar jag kvar en del av mitt hjärta på en plats jag kommer glömma - platsen för dig.