förståelsens makt

Jag har äntligen fått svar på frågorna som fått tårarna att rinna. Jag har besvarat varje jobbig fråga med ett ännu mer krossande svar. Sanningen tar emot och sårar mer än ovissheten, fast det är bättre att veta än låta bli att söka. Jag har varit dum, en riktig idiot. Jag förvånar mig själv med att inte ha fått svar på allt innan, det var ju så enkelt. Jag hade det framför mig men jag var förblindad av lyckans sken - jag såg inte det som låg precis vid mina fötter. Nu har mörkret dragit över solskenet och jag ser för första gången hur allt förstörde mig.

Tårarna vill inte sluta falla, det var trots allt något helt nytt. Jag var kär, ja det var jag. Jag var kär i någon som inte fanns, en fantastibild som var helt perfekt. Nu sitter jag här med ett hjärta jag inte kan reparera och en fantasibild som snart bli verklighet. Dock så vet jag inte om jag är redo för det, om jag vill förstöra min själ ännu mer för att få fler svar. Jag måste nästan, jag vill bara veta varför. Jag har hittat flera svar på svåra frågor, men den viktigaste frågan finns det inget svar till - inte än i alla fall.

Jag vill bara resa bort. Jag vill lämna den krossade delen av mig själv hemma och sen vill jag glömma allt som varit. Jag vill släppa taget och flyga som en fri fågel, jag vill inte vara fångad i en bur. Jag är trött på falska ord och oärliga situationer. Jag vill släppa taget och glömma, jag vill börja om och skapa en ny miljö. Jag vill flyga över havet och träffa nya människor, jag vill se den värld som är så mycket bättre för mig. Jag vill bort från detta helvete, det låter hårt men jag har levt i ett eget personligt helvete i snart sex år - jag behöver lämna det nu.

En ny stad, nytt folk och en ny inställning - det hade räddat mig. En fri fågel, jag vill bara känna mig levande och helt oberoende av någon annan. Jag behöver äkta havsluft och en stjärnklar himmel - jag behöver ett nytt liv!

pic; PaperTissue

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0