Jag är verkligen förundrad över detta tillstånd, jag låter kanske både efterbliven och smått sinnessjuk men jag har aldrig känt såhär. Nu förstår jag att jag aldrig riktigt har varit glad, inte en längre tid i alla fall. Det känns som jag kan klara av allt och att det faktiskt kommer bli bra tillslut. Även om hela min kropp bara vill kollapsa så kan jag inte sluta le - glädje vinner över tröttheten. Det är en fantastisk och speciell känsla, en känsla jag försöker bevara till varje pris.

Ett sms, en mening, en blick - allt gör livet lättare att leva. Det pirrar i hela kroppen och det känns verkligen som om detta år kommer bli speciellt, kanske inte lika speciellt som förra året men nära inpå. Nu är jag inte längre rädd för att förlora det jag har för jag förstår nu att jag bara kan få mer. Vi skapar alla våra egna liv och nu ska jag skapa något jag alltid velat ha - balans och harmoni.

Kalla det var ni vill, bemöt det på ert egna personliga vis. Ignorera det, kasta bort det eller omfamna det. Gör precis vad ni vill med den lilla molekylen som vi kallar lycka. Jag tänker fånga den, stoppa den i ett paket, slå in den och sedan ge den till alla som jag bryr mig om - lycka är till för att delas!