Det är som om jag sitter och tittar ut genom fönstret, jag ser hur världen går förbi men jag tillhör inte den. Mitt liv går inte i samklang med alla andras, jag är på ett helt annat ställe men ändå precis bredvid. Besluten görs inte av mig men jag följer dem som den idiot jag är, precis som alla andra gör fast på helt olika sätt. Det går på repris om och om igen, fast vem vill se en kass repris av något som inte ens var bra första gången?

Jag hör inte riktigt till, det har ingen betydelse vart jag tittar för det finns ingen formad plats för mig - så som det finns för många andra. Någon har tappat bort min kölapp i denna eviga väntan, jag tror inte ens att jag fick en. Nu står jag maktlös i ett rum med människor som vet precis vart de ska. Jag är den som väntar, den som vill ha något mer än en liten lapp som säger vart jag hör hemma. Tyvärr samarbetar livet inte och det slutar med ett tomt rum och ett lika tomt sinne.

Det kvittar hur mycket jag pratar om att skapa en förändring, det händer aldrig ändå. Precis som många andra så är jag rädd för att misslyckas, att komma tillbaka och säga att allt var en katastrof. Jag vill ha hämnd på de som sa att jag var sämst, jag vill visa att de som trodde på mig hade rätt och jag vill skänka en gnutta hopp till mig själv inför en möjlig lycka. Ibland är det inte lätt - ibland måste man lämna allt bakom sig, vänner och familj, för att göra något som kan göra en lycklig.
Jag har tänkt och tänkt ännu mer, jag har överanalyserat precis som vanligt och kommit fram till att det är dags. Jag vill lämna mitt fönster, jag vill bli en del av världen. Och det kan jag inte bli här, jag måste följa min väg - en lång väg. Jag har nog hittat den, meningen med mitt liv, en möjlighet som finns. Fast jag behöver nog komma bort, jag passar inte in här.

Tusen tankar, en handfull val som måste göras och handlingar som kommer förändra allt. Jag vill inte längre vara den som tittar på, jag vill också ha en nummerlapp som visar mig rätt väg. Jag vill inte vänta i ett tomt rum på nya människor som bara susar förbi eftersom de redan vet vart de ska. Det är dags, det är tid för att ta tillbaka mitt liv!