Jag öppnar plåtburken och tar upp en av de liknande men ändå så olika föremålen. Jag studerar och minns det förflutna. Jag har förflyttat mig tillbaka till 1998 och jag är åtta år. Jag känner doften av nybakade kanelbullar, kaffe och citron. Jag sitter i soffan hos mormor och dricker saft, mormor sitter bredvid med en tröja som är min. Framför sig har hon en plåtburk fylld med knappar. Jag ska själv få välja knapp till min tröja som saknas just det jag ska välja ut.

Även om jag inte minns exakt, varken samtal eller händelsen som skapade denna stund, så minns jag lukten och känslan. Samma lukt kände jag nu när jag efter elva år öppnar samma plåtburk och det är med rysningar i kroppen och tårar i ögonen som jag återupplever ett minne från min då-tid. Jag känner henne runt omkring mig - hennes söta doft, hennes varma kramar och hennes uppfriskande leende. Jag minns allt lite tydligare.

Det tar i, det känns för mycket. Jag vill inte minnas allt men jag vill heller inte glömma. Smärtan får mig att inte glömma, den sitter fastsvetsad på min hud och i mitt hjärta. Ibland kommer det små stötar som gör allt mycket verkligare, små stötar som gör det värre för en kort stund. Smärtan finns där och den försäkrar mig om att jag inte drömmer, även om det nästan gör för ont ibland så är det något man lär sig leva med. Man kan inte leva kvar i samma stund, dag och känsla. Man måste gå vidare även om det nästan krossar en, även om man ligger ner och håller på att dö så måste man resa sig upp och det det första andetaget - det svåraste andetaget.

Jag tittar på alla knappar som påminner om mormor, jag funderar på vad jag ska göra med dem. Jag har nog äntligen kommit på vad som ska göras, vad som ska hända med dessa små pusselbitar som varit saknade. De ska få en speciell plats och en speciell skepnad - jag ska skapa något vackert med hjälp av mormor. Precis som hon skapade något lyckligt för mig - hon gav mig allt jag behövde och lite till.
Det är precis därför jag alltid kommer älska henne, i vilken skepnad hon än är i.

mormor & Tore,
två av de jag alltid kommer älska♥