what to do?

what do you do when the one you love don't love you back?
Do you just forget and move on,
or do you fight for something you know you'll never get?

Jag ställer mig den frågan hela tiden, dygnet runt. Jag vet inte själv vad jag vill eller vad jag håller på med. För första gången någonsin så kanske jag ser att min framtid inte bara tillhör mig själv. Det finns någon annan nu, någon som får mig att skratta. Han får mig att le och säger saker som jag aldrig trodde jag skulle få höra. Det känns lite som hemma fast hundra gånger bättre.

Jag lever på ångorna från varje möte och i tankarna finns alla kramar, kyssar och samtal - jag glömmer aldrig. Jag går igenom det om och om igen, allt för att tyda varje blick. Jag har ingen aning om vad jag vill eller vad jag gör, jag vet bara att jag lever. Det känns bra och jag trivs, fast det finns alltid en osäkerhet inom mig - en liten röst som viskar att jag kommer bli sårad.

Det är nog som en vän sa till mig igår; jag sätter upp hinder för mig själv så att jag inte ska bli lycklig.
Det är nog så, innerst inne så tycker jag inte att jag förtjänar att vara lycklig. Varför vet jag, varför tänker jag inte svara på. Jag har alltid levt med det molnet över mitt huvud.

Jag måste släppa det nu, jag måste gå vidare och gräva upp mig själv från denna grav av ensamhet. Jag är värd det, eller jag tror det. Ibland är det svårt att veta. Därför är det skönt att ha vänner som tjatar om det hela tiden, speciellt en vän som är mer glad för min skull än vad jag själv är. Fast jag lever på hennes glädje, jag suger in den och mår lite bättre över allt.
Kämpa? Ge upp?
Just nu vet jag inte,
just nu vet jag bara att jag tänker leva!

pic; PaperTissue


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0