Jag känner mig så jäkla förvirrad. Som om jag åkte runt i en karusell som aldrig stannade, den bara kör runt-runt utan att ha någon åtanke på att jag sitter själv på platsen längst bak. Allt bara snurrar runt som dåliga repriser och skuldmedvetna slag mot magen. Jag vet inte själv vad jag känner längre och att inte kunna tolka känslor får min balans att vackla till. Det jag känner är så ovant att jag egentligen bara vill kasta alla känslor och tankar i havet och glömma dem. Hellre känslokall och likgiltig än känslovan och krossad.

Nej, jag förstår mig inte på mina ack så förvirrade tankar.
 
weheartit.com