Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag kan inte riktigt kontrollera alla mina känslor. Solen skiner utanför men den skiner inte på mig, det är ett mörker runt mig - som tjock dimma. Ikväll har jag sagt saker, inget jag ångrar men som gör mig sorgsen. Det är beslutande ord som skapat en viss stämning, lögner som har blivit till verklighet. En del har ingen aning om vad ordet 'ärlighet' betyder, det är sådana människor jag tycker synd om.

Jag tänker inte längre umgås med människor som inte vill mitt bästa, som verkligen bryr sig. Jag är över stadiet där jag har lärt mig att bli trampad på, ikväll har jag blivit en ny människa. Jag tänker inte trycka undan min sorg och ilska över val som människor jag känner gör - de får göra vad de vill nu. De väljer själv om de vill ha mig nära, en del gör självklara val från början. Tårar ska inte längre falla för människor som inte förtjänar dem, jag är över allt det.

Medan vinden blev kyligare och himlen blev mörkare, just denna kväll, så gjorde jag ett val. Valet att inte vara någon annan. Jag tycker att jag har fått så mycket att det räcker och blir över - jag förtjänar faktiskt lite lycka nu. Så ikväll har jag klippt banden till de som inte bryr sig och stärkt banden till de som verkligen älskar mig. Jag har alltid fått höra att kvalité är bättre än kvantitet, jag börjar äntligen hålla med.

Detta är början på något nytt,
jag känner det nu.
Detta är början på livet,
utanför trädgården trygga blad.