Trots min grova telefonfobi så måste jag ändå ringa en del jobbiga samtal imorgon. Jag tror faktiskt inte det finns många som hatar att prata i telefon lika mycket som mig. Mina handflator börjar svettas, rösten blir konstig, jag glömmer vad jag ska säga och en konstig tystnad brukar uppstå. Jag får panik bara jag ska slå in ett nummer på telefonen och jag brukar avbryta samtalet några gånger innan jag tar mod till mig att låta det gå signaler. Om de sedan inte svarar så måste jag börja om från början igen när jag ska ringa.

Fast som sagt så måste jag ringa två viktiga samtal imorgon. Först till min läkare på Novakliniken. Jag tror att jag kanske har kommit på varför jag tappar så mycket hår, är trött hela tiden och känner mig deppig ofta. Om jag har rätt i mina aningar så kommer det sluta med att jag måste börja ta tabletter - möjligtvis hela livet. På ett sätt vill jag veta varför jag tappar så mycket hår, om orsaken inte hittas så kommer jag vara skallig inom ett år, fast på ett annat så hatar jag att ta en massa mediciner.
                         Efter det måste jag ringa min läkare på Mödravården. Jag behöver inte gå in på i detalj vad det gäller men jag måste göra ett återbesök angående en abnormalitet i min kropp. Förhoppningsvis så kommer det vara positiva nyheter på själva läkarbesöket. I värsta fall så blir det kanske operation, men nu ska vi vara positiva!

Så ikväll ska jag fokusera på morgondagens samtal och sluta vara så feg.
Ni kan kanske be en bön för mig inatt, så jag vågar ringa imorgon!
Ni har kanske något tips till mig för hur jag ska sluta få sådan panik över att prata i telefon?