Kan man verkligen hata någon så mycket som jag hatar henne? En människa som egentligen borde betyda extremt mycket för mig. Jag förstår det inte själv men jag känner hur kärleken försvinner och ersätts av hat. Det är hemskt att säga och hat är ett väldigt starkt ord, men jag kan inte trycka undan flera år av smärta.

Det är hennes fel att jag aldrig kommer kunna ha ett förhållande. Det är hennes fel att jag gråter mig till sömns så många kvällar. Och det är hennes fel att jag inte kan lita på någon annan än mig själv. Jag vill inte skylla ifrån mig men i detta fallet så stämmer det, den jag borde kunna lita på har svikit mig mer än någon annan innan. Jag är trött på det nu.

Jag vill inte längre leva i ett mörker, jag vill inte vara rädd för att bli kanske bli sårad av varje ord som kommer ut ur hennes mun. Jag ska bort, jag har en plan och snart lämnar jag allt som har med sorgen att göra. Det är dags att gå vidare och leva ett liv som jag vet att jag förtjänar, det är dags att lämna allt bakom mig - lämna henne!