som om en pusselbit saknas.


Jag tycker inte om att sakna någon, som om en del av mitt hjärta inte riktigt är med mig - det finns hos någon annan. De enda gångerna jag känner mig hel är när jag är med den människa som äger en liten del av mig. Utan honom så känner jag mig tom, jag saknar den pusselbit som gör mig till den jag är. Jag tycker inte om denna känsla, att någon kan bestämma hur jag ska må, om jag ska vara sorgsen eller glad - allt beroende på honom. Jag vill inte visa mig svag, de sista åren så har jag klarat mig fint utan att bli sårad. Även om sorgen har träffat mig som en vass pil mer än en gång så har jag ändå alltid haft kontroll. Nu har jag inte det.

Jag är lycklig, tro inget annat. Jag har inte varit såhär glad på väldigt länge och det har inte enbart med honom att göra. Jag har en fantastisk pappa som alltid finns där för mig, han är verkligen min bästa vän. Jag har två bröder som, vare sig de vill erkänna det eller inte, faktiskt älskar mig och beskyddar mig mot allt som skulle kunna såra mig. Jag har underbara vänner som lyssnar och hjälper mig med allt som jag själv inte förstår, de får mig att känna mig glad även om livet inte alltid är en dans på rosor. Jag älskar att plugga och högskolan är verkligen något för mig, jag kommer bra överens med många och allt känns så jäkla bra. Nu har jag även hittat en annan som gör mig glad, någon som jag inte trodde fanns för mig. Han är snäll, ärlig, söt, underbar och ja, han är ganska fantastisk. Han får mig att känna saker som jag inte trodde fan - han får mig att leva. Och tanken på att känslorna är besvarade får mig att sväva på små moln dygnet runt.

Just nu är livet lite av en dans på rosor för mig. Även om min lycka kanske är över imorgon så njuter jag nu. För första gången någonsin så avstår jag inte från kärlek för att jag är rädd för att bli sårad - jag är inte van vid denna känsla, att inte känna någon ångest över mina känslor. Idag är jag glad och jag vill inte tänka på morgondagen, detta är verkligen början på något nytt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0