Teddybears - Cobrastyle
När jag såg Teddybears på Malmöfestivalen förra året så kände jag inget annat än lycka. Den kvällen var en av de bästa i mitt liv. Jag hade fått reda på, inte så långt innan denna kväll, att jag hade kommit in på lärarutbildningen, jag var nöjd med det jag hade gjort med mitt liv och jag stod bredvid två av mina bästa vänner när denna låten framfördes. Jag minns i mitt halvberusade tillstånd att Elin kramar om mig, ger mig en puss på kinden och säger att hon är glad att vi har blivit så bra vänner. Jag minns hur publiken, inklusive jag, rörde sig som en puls - alla tillsammans på stortorget i Malmö denna stjärnklara fredag. Sista dagen på festivalen, det kändes i luften - en spänning och förhoppning om att allt var möjligt. Den kvällen var det faktiskt det.
Varje gång jag hör denna låt så tänker jag på den kvällen.
Hur vi drack vin på en bänk någonstans på en av Malmös bakgator. Hur vi dansade till varenda ton i varenda låt. Hur jag blev av med både Elin och Angelica men jag brydde mig inte för stunden eftersom jag njöt av magin i luften. Hur jag hittade dem igen och insåg hur lyckligt lottad jag verkligen var. Hur jag kysste en man på stortorget framför för många människor. Så många hur, så många minnen.
Det är en kväll jag aldrig kommer glömma.