verkligheten.

Jag är trött. Så jäkla trött.
Jag har ont. För ont.

Just nu jobbar jag, och jobbar, och jobbar.
Även om det tar mycket energi så är jag tacksam
för mitt underbara jobb.
Det känns inte som jul, fast det är nog bäst så.

Vi hörs när jag har börjat leva igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0