"Hur kan du be mig, be mig att förstå.
Sätt dig själv i min sits så kan du, kan du leva så?

Så om hon viskar hur mycket hon älskar dig,
pay no mind för ingen kan vilja ha dig mer än mig.
Och akta dig för människor,
för människor gör en illa dom kan.
Och var försiktig du har mitt liv i din hand.

Allt det bästa till dig min vän och må kärlek gå din väg igen,
även om det är slut med mig.
Jag står utanför din dörr bara för att säga att jag aldrig,
aldrig känt mig så ensam."

Jag önskar att jag kunde glömma.
Glömma den famn som hållt mig varm vissa nätter.
Glömma den vänskap som påbörjades.
Glömma den kärlek som jag började känna.
Jag har hela tiden sagt att jag aldrig ångrat något,
speciellt inte när det gäller honom.
Fast nu börjar jag inse att jag hade fel.
Just nu ångrar jag allt med honom.