blodsband

Det är ingen hemlighet att mitt liv har varit ganska jobbigt ett tag nu, speciellt den sista tiden när jag varken har gått i skolan eller jobbat. Nu när jag har varit fri från allt så har jag haft mycket tid över för att tänka - för mycket tid. Jag är inte bra på det, att sortera igenom mina tankar och gå ifrån det i ett psykiskt bra tillstånd. Jag är sämst på det. Jag ser inte skillnad på ettorna och nollorna i mitt huvud - allt är ett enda stort virrvarv.

Därför är jag så extremt glad att jag har människor i mitt liv som hjälper mig med det. De håller mig kvar på jorden när jag hur lätt som helst skulle kunna sparka iväg mot yttre rymden.
En dag som denna hade kunnat vara hur tråkig som helst om jag hade varit själv. Men pappa ringde och det slutade med en två timmars lång fika, hälsa på brodern i bokhandeln och sedan en lugn och fin promenad hem. Det är bara pappa och jag som kan göra det; sitta på ett fik i två timmar och inte prata om någonting viktigt men ändå få sagt allt som tynger båda våra hjärtan. Jag har honom att tacka för allt i mitt liv. Precis allting är hans förtjänst.

Folk som verkligen känner mig vet att min pappa betyder allt för mig. Han är min pappa, min bästa vän och min förebild. Det jag tror att folk inte riktigt vet är hur mycket jag faktiskt är skyldig honom. Han har lärt mig vad äkta kärlek mellan en förälder och ett barn är. Vi är så lika, han och jag. Jag är precis lika glömsk och förvirrad som honom. Och vår torra humor som vi delar behöver vi inte ens gå in på. Han har gjort mig till den jag är - genom genetik, visdom och framför allt genom kärlek. Min pappa är den enda som jag, både fysiskt och psykiskt, inte skulle kunna leva utan - inte som mitt liv ser ut nu. Han är den som håller ihop mig, som gör att jag inte bryter ihop varje gång jag är stressad över tentor, pengar och dåliga familjeförhållanden. Han får mig att se helheten.

Jag skulle kunna rada upp tusen saker som gör min pappa till den bästa människan på denna jord. Tusen saker som ändå inte hade räckt för att förklara varför jag älskar honom så mycket som jag faktiskt gör. Han och jag har en osagd kärlek mellan oss - vi pratar inte om det men vi vet att den finns där.
Han är den viktigaste människan i mitt liv ♥ 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0