en perfekt morgon.

För er som inte vet det så älskar jag att skriva. En dröm jag har är att skriva en egen bok, att skriva något som faktiskt berör och tillåter människor att fly från verkligheten en liten stund. Jag har faktiskt börjat skriva lite på sista tiden, mest korta noveller men det är ju ändå en början. Jag har även en annan blogg där jag har börjat lägga in några enstaka noveller som jag skrivit/skriver - det kommer dock sällan upp nya inlägg eftersom jag inte har känt inspirationen genomsyra mig på sista tiden.
Nu tänkte jag dela med mig av ett litet stycke som jag har skrivit i en av novellerna. De som vet om den andra bloggen har redan läst detta, men för er som inte har gjort det; enjoy. Ni får gärna skriva vad ni tycker om stycket - det uppskattas verkligen.

Jag lyfter min vänstra hand och börjar sakta smeka med pekfingret upp över hans arm. Skapar cirklar på vägen upp mot hans axel där jag för en liten stund vilar hela handen mjukt - varm hud mot varm hud. Sedan lyfter jag sakta handen och placerar den mot hans kind, ler mot honom och njuter av den närhet jag får innan han lämnar mig ännu en gång.
"du minns natten?"
Han ser frågande ut, nästan hoppfull. Jag förstår inte varför. Natten hade varit precis som många andra nätter vi haft tillsammans. Alla speciella men ändå lika. Vad hade skett denna natt som gjorde att det fanns denna längtan efter ett svar?
"minns du allt?"
Ännu en fråga från honom som chockar mig, likaså hans blick som ser ännu mer hoppfull ut nu. Jag är förvirrad och tiger tills mina tankar har samlat sig.
"jag minns hettan."
Innan han hinner säga något så lutar jag mig fram och ger honom en lätt puss som snabbt blir till en intensiv kyss. Han lägger armen om min midja och trycker mig närmare sig. Jag vill inte att detta ska ta slut - hettan börjar ännu en gång byggas upp. Minnet från natten kommer tillbaka igen och för en sekund så blir jag helt stilla. Jag minns samma armar runt min kropp. Glödheta kyssar. Han ovanpå mig. Två nakna kroppar blir en. Kärlek mellan oss som brinner. Ord av kärlek. Jag stönar som i en viskning: "jag älskar dig." Han andas ut: "jag älskar dig med."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0