Årets P3Guld är nu över för denna gång och jag vet inte riktigt hur jag känner inför kvällen som ska hylla svensk musik. Början var bra när Håkan Hellström startade galan med en fantastisk version av "river en vacker dröm". Han var lika bra som alltid och jag föll för honom ännu en gång. Även om han inte vann något pris denna kväll så är han en vinnare enligt mig - 2010 har varit Håkans bästa år hitintills.
Förutom Håkan så framträdde bl.a. Säkert!, Oskar Linnros, Lykke Li, Albin Gromer, Those dancing days och Familjen - fast Familjen gjorde något konstigt samarbete på scen med Tove Styrke, som för övrigt såg ut som en drogad och lite mentalsjuk Natalie Portman, som gjorde att det inte riktigt blev så bra som jag hade trott. Men i helhet så var det bra band och artister som framträdde på scenen och skapade en bra känsla i luften, till och med genom rutan för oss som inte var och såg det live. Min favorit var helt klart, utöver Håkan, Oskar Linnros - gud vad jag älskar den mannen, har tyckt om honom enda sedan han och hans förra kompanjon Daniel Adams-Ray skapade skön musik som duon Snook.

Ja det var mycket som var bra denna kväll, men det finns alltid två sidor av samma mynt. Även om priserna kanske gick till rätt personer och själva helheten var bra då man sken ljus på svenska musiker som kanske inte riktigt har fått all publicitet som de förtjänat, så fanns det vissa inslag som jag verkligen tyckte kunde varit så mycket bättre. För det första så gillade jag verkligen inte Kitty Jutbring som var kvällens programledare. Jag har aldrig riktigt tyckt om henne och denna kväll var hon en katastrof. Tyvärr så gick hon inte hem, inte i mitt vardagsrum i alla fall.
Förutom Kitty så var det inslag som gjorde ont båda på fysiska och psykiska plan hos mig. Det var när Orup med hjälp av Spiderdog skulle framföra de låtar som var nominerade till "årets låt". Jag bryr mig inte om varför de gjorde det eller i hur gott ändamål det än var för, de borde aldrig ha gjort det. De skänade låtar av Swedish House Maffia, Johnossi, Oskar Linnros, Daniel Adams-Ray, Salem al Fakir och Robyn. Det gjorde ont i själen att höra det - hur de till viss del förstörde dessa fantastiska låtar som jag verkligen älskar. Nej, det var något av det sämsta jag någonsin hört, och då överdriver jag inte. 

Om man bortser från allt annat förutom musiken så fanns det en klar drottning bland alla andra; Robyn. Den kvinnan har åstadkommit så mycket under 2010 och hon förtjänade alla pris hon fick. Hon har verkligen skapat en egen historia i musiken genom tiderna - hon har skapat något som hon kan vara riktigt stolt över. Förutom att vinna priser som "guldmicken" och "årets artist" så fick hon även avsluta galan för denna gång. Det gjorde hon med ett makalöst och fantastiskt framträdande. Hon tog låtarna ”We dance to the beat”, ”Don't fucking tell me what to do” och ”Call your girlfriend” till nya höjder och avslutade denna kväll som den drottning hon är – hon gjorde sig själv och galan rättvisa. Jag har alltid älskat Håkan Hellström och jag tycker att 2010 var hans bästa år, men detta var Robyns kväll fullt ut - hennes kväll och hennes år. En bra kväll, en lyckad kväll och en kväll som visade att Sverige har väldigt mycket att tillföra till musikens värld. Detta är bara början på ännu ett guldår inom musiken.

Priser som delades ut:
Årets Bästa Liveartist(Guldmicken): Robyn
Årets Pop: This Is Head
Årets Rock/metal: Khoma
Årets Hiphop/Soul: Carlito
Årets nykomling: Tove Styrke
Årets Artist: Robyn
Årets Dans: Skudce
Årets Låt: Dancing on my own – Robyn
Årets Grupp: Johnossi
 

mina två favoriter från kvällen.
pics; sverigesradio.se