Jag vet att jag klagar nästan hela tiden, och att jag aldrig verkar nöjd.
Jag gör aldrig det jag säger att jag ska göra, varken när det kommer till pojkar eller annat.
Det är jag som lider för det, för alla lögner jag intalar mig själv.
Jag vet att du ser sanningen och även om du säger till ibland så krossar du mig aldrig.

Du finns alltid där när det känns som om alla andra har lämnat mig.
Det är du som får mig att skratta när jag egentligen bara vill lägga mig ner och dö.
Det finns få saker jag uppskattar mer än våra kvällar tillsammans,
allt från matkvällar till våra roadtrips som tar oss lite överallt.
Men jag skulle aldrig ändra på något, för det är dig jag vill göra sånt med.
Med en äkta vän.

Jag vet att jag nästan aldrig säger det, du vet varför det är så - men jag älskar dig.
Ett halvdant blogginlägg kan inte förklara hur tacksam jag är för att jag har dig.
Men det är en början.
Tack för att du finns min underbara vän ♥