Jag tycker om dig men jag förstår hur det är. Det kommer aldrig bli vi. Aldrig. Det finns ett hav mellan oss som varken du eller jag kan korsa. Ett hav av vänner, tidpunkter, situationer och känslor. Du lovade dig själv att inte lämna ut ditt hjärta till någon igen. Jag gav mig själv samma löfte. Fast vintern kom och jag började inse att jag bröt mot mitt egna löfte - likaså gjorde du. Med snön kom avståndet och med det kom ensamheten. Ett avbrott i lyckan som fick mig att sakna dig mer än vad jag trodde var möjligt. Då förstod jag det brott jag hade begått - att ljuga för mitt hjärta. Det gjorde ont varje gång jag tänkte på dig. Varje gång hjärtat ekade efter din röst. Dina kyssar. Din famn. Jag lovade mitt hjärta att aldrig blotta det för någon igen. Jag svek det.

När våren kom så började jag höra din röst igen. Jag började känna något som jag hade försökt begrava. Med sommaren kom allt tillbaka igen som om det aldrig hade tagit slut första gången.
Nu står vi här igen. På en avsats som varken du eller jag vill befinna oss på. Men vi gör det ändå. Jag gör det då mitt hjärta inte hade klarat av att bli krossat en gång till - inte så tätt inpå i alla fall. Varför gör du det? Jag har ingen aning. För att du är dum? För att du vill vara nära någon? Eller kanske för att du börjar känna precis samma sak för mig som jag har känt för dig enda sedan löven började byta färg från grönt till brunt?
Jag inbillar mig själv att det sistnämnda stämmer, men jag vet att ingen fråga är rätt - inget svar heller. Du vet inte själv.

Det kommer aldrig bli vi, det vet jag. Men jag är för dum för att avsluta något som gör mig glad en kort stund, men som skänker mig så stor sorg resten av tiden. Det har aldrig fallit så många tårar ner för mig kind innan, inte ens när min underbara ängel lämnade denna jord. Men de faller, hela tiden. Oftast på grund av dig.
Jag lyssnar på min älskade Håkan och försvinner in i musiken när han sjunger, "egentligen är du inte kär i mig och egentligen är det okej med mig.". Jag sjunger med och drömmer mig bort, till något som kanske inte är bättre - men annorlunda. Ja, till något annorlunda.