Denna kväll har varit ganska blandad,
vet inte riktigt hur jag ska förklara den.
Det ironiska är att denna midsommar slutar precis som förra,
vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det.

Jag är så tacksam för att jag har vänner som Stahaijna(Elin),
som får mig att le även om marken under mig håller på att förstöras.
Ibland är det svårt för mig att stå på mina egna ben,
då är jag evigt tacksam för de vänner som håller upp mig.
Ikväll insåg jag att jag faktiskt har vänner som verkligen bryr sig,
som skulle flytta berg för mig.
Sen finns det vissa som inte skulle göra det,
vilket jag också började inse ikväll.

Jag tackar Elin, Cia och Micka som anordnade denna kväll,
jag hade faktiskt roligt även om humöret inte var på topp.
Och tack till alla nya människor jag träffade.
Och ett extra tack till min älskade pappa,
som hämnade mig och lyssnade på mig hela vägen hem.
Tack till de som gjorde kvällen till något bra.