Lyssnar på denna på repeat och önskar att allt vore annorlunda.
Jag är bakis och har ångest, precis som det brukar bli mot kvällskvisten dagen efter fest.
Varje ord i denna låt bränner ett hål inom mig,
finns bara en sak jag vill ha nu - något som jag aldrig kommer få.
Men en vän har fått mig att förstå att jag måste säga som det är,
hur ont det än kommer göra. Det funkar inte såhär längre.

Men ikväll tillåter jag mig själv att känna,
tårarna faller och det känns bra på något sätt - som en lättnad.
Jag är inte helt tom, hjärtat finns fortfarande kvar.
Det är en liten trygghet i allt detta osäkra.