Jag vet att fotot är riktigt dåligt, men här har ni Ystad at 03.25 inatt. Jag har nog aldrig sett något så vackert, månen var som en stor vit boll på himlen och det verkade som om det kom allt närmare jorden för varje minut som gick. Det var så fantastiskt och magiskt att se, samtidigt som gatljusen visade upp Ystad i ett sken som jag aldrig har tänkt på innan.
Det var ren magi, denna natt då jag skulle cykla hemifrån Therese lite innan halv fyra. Det var då jag insåg att livet kanske går ut på något mer än det jag förutsatt innan. Som om meningen med livet inte finns från början utan man skapar den själv på vägen mot slutet. Som en dröm man själv bygger upp.