Idag saknar jag min mormor lite extra mycket.
Jag vill bara ha en kram av henne och känna hennes väldigt speciella parfym som omringar mig. Att få veta att i hennes famn är jag trygg, inget kan hända mig sålänge jag har henne nära mig. Fast hon finns fortfarande här, inom mig.
Fast det har varit ganska jobbigt på sista tiden eftersom jag har drömt väldigt många drömmar om henne och saker som hänt. Det känns så verkligt och när jag vaknar så känns det som om hon fortfarande lever - efter tio sekunder så kommer allting tillbaka och slår mot mig. Då gör det ont, riktigt ont.
Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar min lilla söta mormor.
Fast jag vet att hon har det bättre där hon är, jag hoppas att hon äntligen har fått frid i hjärtat.