Just nu saknar jag Emmylie och Stephanie så mycket att det gör ont. Även om Utrecht
och Borås egentligen inte är så långt bort så har jag inte möjlighet att hälsa på.
Det underlättar inte när saknaden slår till och jag känner mig helt ensam. Även om jag
vet att de kommer hem till Ystad igen så finns det tillfällen och dagar då jag verkligen
skulle behöva dem. Speciellt kvällar som denna.