för mig finns bara du. jag behöver dig just nu.



Månen har precis gått i moln, natten är mörkare än vanligt. Alla stjärnor har gått i ide för
kvällen - inte en enda lyser upp och skapar trygghet mitt i den kala tystnaden. Klockan är
mycket och mitt huvud snurrar. Ligger i sängen efter en kväll av många skratt och ännu
fler drinkar. Rummet snurrar lite och jag blundar sakta för att försöka sova.
Gestalten bakom mig kramar om mig och lägger sig närmre för att stjäla min värme. Det
känns trevligt. Naturligt. Känner hans andetag i min nacke, ryser till lite omedvetet.

Tanken att det alltid borde vara såhär slår emot mig med sådan kraft att jag knappt kan
andas. Att stanna tiden hade varit att föredra men jag vet att när solen tar över morgonen
och alla liv utanför börjar röra på sig så är det dags att säga farväl. Inte bara till en
människa som på egen hand har gett mig mer lycka än mycket annat tillsammans. Utan
även till något som betyder så mycket mer. Till kvällar av känslor och privata pratstunder.
Till inte så ensamma nätter, fjärilar i magen och passion. Lycka. Glädje. Allt och lite till.

Han reser sig upp och börjar klä på sig. I morgonljuset speglas alla sidor av honom som
tog mig till denna morgon från början. Det sticker till i bröstet och jag får hindra mig själv
från att inte skrika ut allt jag vill han ska höra innan han går. Allt som hade krossat både
honom och mig eftersom det är omöjligt. Jag säger ett tyst hejdå till honom i mitt huvud,
följer honom ut till dörren och i samma stund som den stängs och jag inte längre ser hans
ryggtavla som skapas en tomhet inom mig som aldrig funnits där innan.
Denna morgon var slutet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0