hold on to your kind, just don't let me go.

Just i denna stund så känns det ganska bra,
lätt på något konstigt plan.
Det gör inte ont att gå hem ensam denna kväll,
saknaden efter honom börjar avta.
Ytterst lite. Men ändå mer än innan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0