Detta har förmodligen varit årets bästa och sämsta dag.
Det gör lite för ont just nu för att jag ska gå in på detaljer. Dock har glädjen vunnit över
sorgen denna dag. Känns helt fantastiskt. Det var varit mycket nu på sista tiden och jag
har verkligen känt mig nere. Denna dag har fått mig att inse mycket om både mig själv
och andra.

För att jag någonsin ska kunna bli lycklig måste jag släppa taget. Jag kan inte kontrollera
allt och det hjälper inte att jag bara tänker på framtiden hela tiden. Jag lever inte i nuet.
Bara för att något kan göra ont längre fram innebär det inte att jag inte kan vara lycklig
i stunden, det gör den senare smärtan lättare att hantera. Denna insikt har chockat mig
men även fått mig att tänka efter. Det som kändes tungt innan känns faktiskt bra nu, jag
måste bara våga och acceptera att lyckan aldrig är permanent - men minns man de
lyckliga stunderna skapar svackorna inte lika stora ärr.