mest svart, lite vitt.

 
Tystnad. Ensamhet. Saknad.
Tre ord som enskilda är harmlösa men som tillsammans skapar det kaos som växer inom
mig. Oftast är det bra, när jag inte tillåter mig själv att hamna i situationer där jag får för
mycket tid, tid för att tänka. Men när det blir så, när dessa tre ord vävs in i varandra för att
krossa mig - det är då jag går itu.
Hjärtat stannar, om så bara för två sekunder, och andningen slutar fungerar. Det är oftast
ett minne som påbörjar det, som får allt att komma tillbaka. Varenda ord som sagts, varje
kyss som gjort mitt liv lite bättre, varje gång han tog min hand - jag glömmer aldrig.
 
Jag vet att jag har sagt att det är okej, att jag mår bra. Och det gör jag. Oftast. Det är när
jag börjar tänka på att det är någon annan som får hålla hans hand nu som jag inte längre
fungerar. Att veta att jag är bortkastad, förträngd och glömd - det är då jag låser in mig i
mig själv och hatar. Hatar allt.
Ibland blundar jag och fantiserar om ett alternativt slut, ett slut där ensamheten inte
omringar mig. För en stund ligger jag där, med stängda ögon, och munnen formar ett
leende. Ett leende som alltid kommer vara hans, den del som aldrig kommer tillhöra någon
annan. En gång hade jag ett eget rum i hans hjärta, det rum som nu tillhör någon annan.
Men det var mitt för en kort stund. En lycklig och perfekt stund.
 
Jag har hittat tusen fel med mig själv, tusen fel som i mitt huvud gjorde att han inte ville
längre. Tusen anledningar. Sedan hittade jag tusen rätt som jag insåg att han aldrig fick
se. Tusen förhoppningar. Nu försöker jag skapa tusen nya jag. Tusen ljusglimtar.
En dag kommer det bli helt bra, då tårarna inte faller när jag tänker på den tiden som var
den bästa i mitt liv. Att tänka tillbaka på varje gång hjärtat började slå snabbare när han
tittade på mig som bara han kunde, det kommer också bli lättare. Det kommer en dag.
Just den dagen. Just den stunden. När jag blir fri. Fri.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0