Du är stor som en ande
och gör mig liten som få.
Men du får mig att le som ingen annan
och sjunka lågt och be om mer.

Åh när det äntligen är över,
när broarna inte syns till.
Åhh när du gett dig över,
så faller jag tillbaks,
dit du vill.

När jag ändå är ensam,
ja, vad spelar jag för roll?
Så när du säger jag finns om du behöver,
ja då öppnar jag min dörr.

Och när jag ser att du ringer,
försöker jag att hålla kvar.
Kvar i alla löften som lovats,
Men vem är jag ikväll?

Ja, jag måste vara en idiot. Annars hade jag inte gått tillbaka om och om igen till något som sårar mig så mycket. Jag ger mina tankar till fel man och mina läppar till fel läppar, det är bara så fel. Mina val görs på frågor som jag redan har fått svar på, mina drömmar kommer aldrig blir sanna - fast det vill jag nog inte med en man som han.

Jag har gjort så många misstag och de byggs bara på, fast ibland känns det så lätt. Ja lättare än att förstå. Jag har aldrig haft han men jag tror att en del av hans tankar har tillhört och tillhör mig. Det är det enda jag begär, det enda jag vill ha. En gång var han den enda jag tänkte på, den enda famn jag ville ha. Nu har allt förändrats och jag känner inte längre den varma famn som gjorde mig så lugn - nu ger den mig bara förvirring.

Det är dags att släppa det som varit och gå vidare,
fast det är inte alltid så lätt när det enda man måste släppa,
är det enda som får en att känna sig speciell.