natten kväver mig

Tänk så många timmar vi sover egentligen, jag har varit vaken största delen av natten och tiden smyger sig fram tills man äntligen somnar. Dock ringer klockan 45 minuter senare och berättar att jag absolut inte ska få mer sömn. Natten invaderar mina drömmar och får tankarna att flyga runt i mitt huvud som tusen spikar. De slår mot min hjässa och tvingar tillbaka sömnen.

Jag visste inte hur mycket några få ord kunde krossa en människa - nu vet jag! Igår fick jag höra orden som dödade en del av min själ, de pulveriserade hela min mur som jag byggt upp som försvar. Jag har aldrig känt mig så värdelös och ensam i hela mitt liv, i just det ögonblicket så hade precis alla lämnat mig och kvar fanns ingenting. De orden som jag aldrig trodde skulle yttras från någon annan än mig själv till mig själv kom från ett oväntat håll. Det var nog därför det krossade mig extra mycket.
Jag vill inte gå in på vad som sades, vilken situation som gällde eller vem det var som sa det - fast hela min existens blev till en enda stor gråtattack. Jag har nog aldrig varit med om så många känslor på samma gång. Fast jag kanske borde göra vad som sades och jag är kanske det som sades...

Jag ligger alltid vaken lite längre på nätterna eftersom det finns så mycket jag måste tänka över. Det är full fart hela dagen och den enda gången jag verkligen har tid att tänka är när jag ska sova. Fast inatt var det extremt och mina tankar ville inte sluta attackera mina sinnen. Detta slutade med lite sömn och det känns verkligen som om nätterna kväver mig sakta men säkert.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0