nu står jag helt ensam
Inte ens världens bästa vän kan rädda ett krossat liv, speciellt inte när vännen i finns där när hon/han verkligen behövs. Hjärtat dunkar lite snabbare, tårarna faller och ensamheten har tagit kontroll över den del av mitt liv som fått mig att leva. Nu står jag helt ensam, inte en enda själ håller mig uppe längre. Det som var kommer aldrig åter, det är meningen att man ska utvecklas. Fast hur ska man kunna utvecklas om man saknar tillbaka till det som var? Var gick det fel?
Just nu känner jag mig ganska patetisk och väldigt trött, jag borde sova men jag kan inte blunda. Alla minnen och stunder som gjorde mig lycklig invaderas av framtiden. Nu börjar allvaret, nu börjar det riktiga livet. Mitt liv innehåller inte det jag vill ha, det är egentligen inget liv för mig.
Innan hörde jag röster som stöttade mig, innan kände jag kramar som värmde mig och jag dansade bredvid fantastiska själar - nu har själarna hittat rätt, nu återstår bara jag. Jag klandrar ingen, det är mitt eget fel. Jag skyller inte ifrån mig - vad finns det för mening med det?
Jag måste nog sova, alla tankar trycks mot mitt pannben och ger mig huvudvärk. Imorgon är en ny och förhoppningsvis bättre dag, för mycket tankar skapar sorg - jag är trött på sorgen!
Just nu känner jag mig ganska patetisk och väldigt trött, jag borde sova men jag kan inte blunda. Alla minnen och stunder som gjorde mig lycklig invaderas av framtiden. Nu börjar allvaret, nu börjar det riktiga livet. Mitt liv innehåller inte det jag vill ha, det är egentligen inget liv för mig.
Innan hörde jag röster som stöttade mig, innan kände jag kramar som värmde mig och jag dansade bredvid fantastiska själar - nu har själarna hittat rätt, nu återstår bara jag. Jag klandrar ingen, det är mitt eget fel. Jag skyller inte ifrån mig - vad finns det för mening med det?
Jag måste nog sova, alla tankar trycks mot mitt pannben och ger mig huvudvärk. Imorgon är en ny och förhoppningsvis bättre dag, för mycket tankar skapar sorg - jag är trött på sorgen!
Kommentarer
Trackback
