a thought like spring

Klockan slår,
dock är tystanden ändå olidlig.
Mörkert sveper över mig likt svarta kråkor,
jag känner mig omringad.

Mitt liv sprängdes i bitar,
flög åt alla håll.
Ett krossat hjärta lagar en inte lika krossad själ,
enbart minnen förgör när natten är som mörkast.

Ett öde hus står tomt,
det är en symbol för mitt liv.
Jag fångar varenda fjäril på åkern,
de flyger som om vinden bar dem.

Mitt liv,
ett liv utan färg.
En grå vardag,
färgrik på så många sätt.

Tick tack,
BOOM!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0