telefonfobi

Nu har jag kanske två jobb på g, det jobbiga är att jag måste ringa och prata med cheferna på de olika jobben. Detta låter kanske inte som något stort problem och det hade det inte varit i vanliga fall, om jag inte hade haft telefonfobi. Det är nämligen så att jag kan helt enkelt inte prata i telefon - enbart tanken på det får mig att hyperventilera.

Jag hatar verkligen att prata i telefon och det finns bara fyra personer som jag kan prata avslappnat med; mina föräldrar och mina två bröder. Alla andra som ringer/som jag måste ringa ger mig ångest och panik. Det slutar oftast med att min mamma måste ringa eller så skickar jag ett sms om det är till en vän. Ibland svarar jag inte ens om mina vänner ringer, jag får bara panik och sen springer jag runt i rummet och skriker att personen ska lägga på. Det är helt sjukt, men det är min verklighet.

Fast nu måste jag ta mig förbi denna gräns, jag måste ringa och få jobb! Därför ska jag ta några djupa andetag, få panik och sen ska jag slå de nummer som jag måste ringa...svårare är det inte?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0