the first, the last, not my everything

Det är inte lätt att styra över ens känslor, även om man vill stänga av ibland så går det inte. Kärlek har slått till oss alla någon gång, som ett knytnävsslag utan smärta. Den eufori som förflyttar sig från hjärtat och ut i varenda nerv i kroppen - känslan som skapar lycka. Det finns inga rosa moln, ingen Amor som skjuter pilar på en eller en bukett rosor som man dansar på - det är bara en lite bättre vardagskänsla.

Jag har förnekat det för mig själv eftersom det är omöjligt på så många vis, fast nu kommer känslorna ifatt mig. Även om jag försökt rymma från sanningen så slår mitt hjärta några extra slag varje gång jag tänker på Honom. Förbjudet - Nej, galet - kanske lite, omöjligt - Ja!
Han gör vardagen lite lättare och varje ord från Honom får mig att må så mycket bättre. Luften känns renare och lyckan är inte långt borta. Fast snart kommer jag dimpa ner från mitt rus och återvända till verkligheten - det går helt enkelt inte att leva på kärlek. Speciellt inte hopplös kärlek.

Jag får göra som så många andra ha gjort sedan tidernas begynnelse. Jag måste helt enkelt förtränga och förgöra de tankar som ger mig hopp. Hoppet är inte min vän - den skadar så mycket mer än vad den läker. Fast även om jag vet vad som är bäst, att glömma och gå vidare, så kämpar jag ändå för att behälla minnet som skapar glädje - det får mig att leva!

I see my future in an instant
And there it goes
I think I've found my best friend

There's just no rhyme or reason
Only the sense of completion
And in your eyes
I see the missing pieces
I'm searching for
I think I've found my way home

I know that it might sound more than a little crazy
But I believe

I knew I loved you before I met you

I think I dreamed you into life
I knew I loved you before I met you
I have been waiting all my life.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0