Nu ska jag äta middag: mamma gör potatisgratäng och steker lite kött. Det ska bli riktigt gott, det vattnas i munnen. Efter det så blir det bowling för hela slanten. Linn och de andra hämtar upp mig kvart över sex och sen bär det av till Tomelillas bowlinghall. Jag längtar fast jag är även nervös - bowling har aldrig varit min starka sida. Fast mening är att man ska ha roligt med vänner, vilket vi säkert kommer ha.

Jag ser det framför mig hur klotet verkligen inte vill som jag vill, att det liksom medvetet inte vill träffa några käglor bara så att jag ska förlora. Det värsta jag vet är att komma sist, så om jag kommer sist så kommer jag skylla på mitt klot: Det gör jag ALLTID! Haha