Det är förbjudet, hon får helt enkelt inte bli kär i honom - sin egen bror. Fast hon kan inte hjälpa det för hur mycket hon än försöker förtränga det så kommer det upp i tankarna hela tiden. Han är verkligen perfekt för henne och om han inte hade varit hennes bror så hade han varit "den rätta" för henne. Fast hon lever inte i en perfekt värld och han är hennes bror.

Amanda och hennes bror Ludvig är syskon och de älskar varandra. Fast inte som vanliga syskon älskar varandra utan de älskar varandra som man och kvinna. Efter många om och men så beslutar de sig för att ge efter för sina drifter och de inleder ett kärleksförhållande. Fast är det så lätt när de vet att alla andra är emot det och de måste hålla det hemligt?

Jag tycker att boken är väldigt konstigt och det var väldigt svårt för mig att känna mig berörd. Eftersom jag har två bröder så förstår jag inte riktigt hur det kan gå så långt. Jag skulle aldrig kunna bli kär i mina syskon, för mig är det helt obefintligt och äckligt på samma gång. Fast det är precis vad som händer i boken. Efter ett tag så börjar jag se Amanda och Ludvig som två människor och inte som syskon, detta gör att denna kärlekshistoria blir väldigt känslosam - lite Romeo- och Juliastuk på den.
När jag läser de tio sista sidorna så kan jag inte sluta gråta, speciellt de två sista sidorna är väldigt känslosamma. Jag vet inte men denna boken knäckte mig lite, dock så kan jag inte förklara varför eller hur. Det är en bra bok men det är inte riktigt min stil. Den blev bra när jag började se förbi hela syskon-grejen.