Ännu en julafton är här och för första gången på länge, om jag inte har helt fel för mig, så har vi ett ganska perfekt vinterlandskap utanför vårt fönster. Snön är helt klart årets samtalsämne och även om den har orsakat många problem så tror jag även att snön har tagit ledigt på julafton för att fira med sina små molnvänner. Jag hoppas det, för även om jag inte är en stor troende av julen så tycker jag att alla förtjänar lite ledighet under just denna tid.
I år skulle vår familj inte köpa julklappar till varandra, efter år av stress p.g.a att hitta den perfekta julklappen till perfekt person så sa vi nu stopp. Fast jag tror att givandet ligger i generna eftersom både mamma, jag och Kim i.a.f har köpt julklappar som vi hade bestämt att vi inte skulle köpa. Man kan väl säga att mormor uppfostrade oss väl.
Denna jul är andra julen utan mormor. Det känns extra mycket vid denna tiden, detta var hennes högtid. Utan henne så känns det bara som ett stort tomrum i mitten av allt. Jag tänker mycket på hur det egentligen skulle varit - nu hade vi vaknat, ätit frukost tillsammans och vid tolv hade vi klätt på oss för att gå hem till mormor och Tore för en lugn och helt underbar julafton. Så såg det ut de sista åren och innan det så firade hela släkten tillsammans(mostrar, kusiner, makar) som ett enda stort lyckopaket. Jag saknar dåtiden, fast jag klagar inte på nutiden.
Det finns både bra och dåliga minnen som återuppväcks nu när jag vaknar denna julaftonsmorgon. Fast de glada överväger de lite mer ledsamma och idag ska jag försöka njuta av att vi faktiskt har fått en vit jul.

God jul till alla, speciellt till min familj, släkt och vänner.
jag älskar er alla, både de jag träffar ofta och de jag träffar lite mer sällan,
vad än som hänt innan så betyder ni ändå mycket för mig.
♥