livet.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det står helt still i mitt huvud.
Inte ens nu när det verkligen händer saker så kan jag skriva ner det, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig - vilka ord som förtjänar att vara med. Det sitter någon form av spärr i min hjärna som gör att jag inte längre vet vad som är viktigt och vad som faktiskt borde stanna i mitt huvud.

Imorgon ska jag spela upp en pjäs med några kursare. Det är inför barn som jag inte känner, barn som faktiskt skrämmer livet ur mig. Det finns tusen saker som kan gå fel, tusen saker som jag tänker på och som orsakar oro och stress. Blir det fel då kommer hela gruppen antagligen att få IG på tentan på måndag och tisdag, ett IG som jag inte skulle klara av just nu.

När jag inte tränar inför tentor så jobbar jag. Jobb, jobb och ännu mer jobb. Jag älskar att jobba men det gör att jag nästan inte har någon fritid alls. Jag vaknar, går till skolan eller jobbar, kommer hem och ser lite tv innan jag däckar för att vakna upp dagen efter och göra precis samma rutiner igen. Jag älskar att ha saker att göra, jag älskar dock inte stressen som allt medför.

Någon fritid har jag knappt, fast det gör egentligen inte så mycket. För tillfället så vet jag inte riktigt hur man umgås med människor. Det låter kanske hysteriskt roligt men det känns som jag har glömt hur man tar det lugnt och bara umgås med sina vänner - det är som om jag har förlorat grunden i vänskapen. Något som orsakar ännu mer stress.

Stress, stress, stress. Nyckelordet i mitt liv just nu är stress. Jag gillar det inte. Inte alls. Fast jag får leva med det, finns inte så mycket att göra. Den 24 december kan jag ta ett riktigt djupt andetag för första gången på snart en månad. Innan dess är det följande som gäller; onsdag: pjäs. torsdag och fredag: redigering av film. lördag och söndag: jobb. måndag och tisdag: tenta. onsdag och torsdag: jobb. fredag: JULAFTON!
Ni kanske förstår varför jag är trött hela tiden?

btw, jag kan även nämna att jag har varit och tittat på en lägenhet idag. Den var så jäkla fin och jag hoppas verkligen att jag får den. Jag är inte den som tror mest på Gud men jag ber verkligen till honom nu. Jag har inte önskat om mycket här i livet och jag tycker själv att jag inte har fått så mycket heller. Jag är extremt tacksam för det jag har men för att jag ska kunna må bra så behöver jag verkligen ett ställe som är bara mitt. Så snälla gode Gud, låt mig få denna lägenhet!

Nu ska jag återgå till en tomhet som faktiskt infinner sig nu på kvällen,
för första gången på väldigt länge så får jag sova gott om nätterna.
Tack för det också!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0