Jag har kysst andra män. Fast enbart för att glömma dig i några sekunder. Efteråt förstod jag att det var fel, det blev bara värre. Fast jag gjorde det igen, och igen, för att glömma rötterna som du har planterat i mig.
Jag har druckit bort mina sorger. Jag har mått bra för stunden fast dagen efter har tårarna ändå fallit när tankarna har väckts till liv igen.
Jag har stressat ihjäl mig. För om jag gör annat så tänker jag inte på dig, men varje minne har kommit tillbaka varje kväll när jag lagt mig i sängen. Då har allt kommit på en gång och jag har nästan drunknat i mina egna sorliga tankar om mig själv.

Allt var för dig, allt är fortfarande för dig. Även om du inte vet det är så är du den som har sårat mig mest här i livet. Det är du som stal mitt hjärta, du krossade det och ändå så äger du det fortfarande - tillslut gav jag det till dig frivilligt.
Jag lyssnar på låtar som får tårarna att rinna, jag kan inte längre förtränga det som ligger under yta. Jag är trött på att låtsas, jag är trött på att vara olyckligt kär och till viss del så är jag trött på dig. Jag ska försöka glömma och sedan gå vidare - bort från dig.
Detta blir vår sista sång, vår sista refräng, vår sista stund.
Imorgon börjar jag på något nytt. 

Du behöver inte säga,
att du hittat någon annan
För jag kan känna det,
varje gång vi är tillsammans
Hur kan du be mig,
be mig att förstå?
Sätt dig själv i min sits,
hur kan du? Kan du leva så?

Så om hon viskar, hur mycket hon älskar dig
Pay no mind för ingen kan vilja ha dig mer än mig
Och akta dig för människor, för människor gör en illa om dom kan
Och var försiktig du har mitt liv i din hand

Allt det bästa till dig min vän, allt det bästa till dig
Och må kärlek gå din väg igen, även om det är slut med mig
Jag står utanför din dörr, bara för att säga
att jag aldrig, aldrig känt mig så ensam.
- Håkan Hellström, augusti i helvetet