det är över

"Jag kanske skriver någon gång, men då är det bara för att jag saknar dig."

Inatt gick mitt hjärta i tusen bitar, eller nej det försvann. Det bara flög sin väg när tårarna svämmade över och kroppen inte längre klarade av smärtan. Är det såhär det känns när man förlorat något man verkligen tycker om?
Ibland intalar jag mig själv att jag drömmer, men sedan händer något som påminner mig om det misstag som förstörde allt, som fick mig att tappa bort mitt hjärta i ett mörkt hav.

Tårarna slutar inte falla, det kvittar vad jag gör för de vill inte stanna i kroppen. De fläckar ner varje del av mitt liv och det känns inte längre bra. Allt känns fel. Varje andetag, varje rörelse, varje hjärtslag - de känns så överflödiga.

Inatt förlorade jag något så mycket mer än mitt hjärta. Jag förlorade en vän, någon mer också. Någon som förstod och som kunde bortse från alla fel för att se vad som är rätt. Jag var rätt, för honom var jag verkligen det. Nu famlar jag i blindo in i ett mörker som aldrig har sett så tungt ut. Solen försvann inatt när jag satt på en bänk med mig själv och pratade med luften genom snyftningar. Fast jag har mig själv att skylla och en del av mig kommer aldrig sluta hata mig själv för det jag gjort.

Inatt dog en del av mig, den delen som trodde på det lyckliga slutet.
Inatt försvann glädjen och förvandlades till smärta.
Inatt försvann jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0