Jag har inget hem, ingen plats där jag känner mig trygg.
Allt har gått i tusen bitar,
bitar som inte längre går att sätta ihop.
Vad som än händer så kommer det aldrig bli riktigt bra igen.
Det är över!

Jag har ingen som verkligen bryr sig om mig,
mer än som vän.
Ingen vill hålla om mig när tårarna faller,
ingen säger till mig att vad jag än tror så är jag ganska fantastiskt.
Inga kyssar på morgonen,
heller ej på kvällen.
Det är över!

Jag har inte styrkan att resa mig,
jag ligger kvar på den smutsiga marken.
Jag ser inte längre ljuset,
det är mörkret som omringar mig.
Det är över!

Tiden läker inte alla sår,
det blir inte alltid bättre,
ibland får man helt enkelt leva med smärtan.